Min crazy family

Det är två månader kvar tills jag kommer hem. Det känns som en hel evighet tills man får kramas med familjen och kompisarna, glida volvo och sitta på playan. Åh, vad jag längtar hem nu! Igår pratade jag med familjen och efter det samtalet kunde jag inte sluta skratta på timmar.

På valborg fick syrran böter för att hon hade skjutsat två personer på sin moped. Hon skulle ställa moppen på stödet när hon märker att hennes ena kompis kubbar för livet. Hon vänder sig om och där stod en polis. Den andra kompisen var tydligen jättefull och fick dryga böter och blev hemkörd i polisbilen. Hysteriskt roligt.

Jag pratade även med min far en stund. Först pratade vi om plugget och dissektioner. Pappa hänger inte med alls. Han frågade om man har sådana där jättestora förstorings-glasögon när man dissekerar. Jag höll på att skratta ihjäl mig och svarade:
- Men pappa, det är ju inga små grodor vi dissekerar, det är ju hundar.
- Grodor, hundar, häst, vad bryr jag mig, grävling eller en liten satans räv. Det hade väl varit bra att ha stora glasögon ändå. Nu skrattar du åt mig men du kommer stå där sen med dina glasögon och se 30-40 gånger bättre och då skrattar du inte.

Far min refererade även till en av hans kompisar som: "Du vet ju hur Kalle ser ut. Han ser ju farlig ut, brunröd i tonen, irrande ögon, 95% är rädda för honom, barn gråter, ja du vet". Min pappa är en fantastisk människa. När vi kom till att prata ekonomi kom mina föräldrar fram till att de kanske skulle sälja mig. I love them...